fridapluppjakobsson.blogg.se

Åh, älskade hästar. Idag var en sån där dag när stallet inte gick så jäkla smidigt. Alls! 

Jag hade precis tagit in Axel i stallet när han blev helt hispig och inte alls sig lik och vad håller inte småkillarna på med ute i hagen då?! Jo men de spränger väl trådarna vid ingången och drar med sig stolp och grejer.. Såå fruktansvärt roligt. Så Axel blev instängd i boxen mot sin egen vilja; Va fan jag vill ju se vad de håller på med! 

Som tur var var jag inte själv i stallet, Axel var förresten på väg ut genom stalldörren mot hagen igen också innan jag stängde in honom.. det höll på att bli en "Bronco" (jag klämd i dörröppningen) men han mötte på motstånd på vägen så att säga. Det var inte jag, jag hängde i grimmskaftet alldeles för långt bak för att ha något att säga till om.

Hur som så försökte vi laga (och trassla ut) trådarna och under tiden var nötterna in till stallet och vände och jag fick mitt första lerbad för dagen - denna gång bara ett en-fotsbad. 

 

Efter Axles motion var det dax att släppa ut honom i hagen. Jag trodde att problemet skulle kunna bli närgångna bäbisar, istället blev det en totalt osmidig och respektlös Axel som först vägrade gå i leran och sen vägrade vända och vänta på att jag skulle ta av grimman, och dääär blev det svordommar och kvällens andra lerbad!!

 

Så himla tur att ridpasset gick svinbra! ;) Haha!